Höstens favoriter - Jalle & Blondie

Nu ska jag tipsa om två bra böcker som jag sträckläst efter varandra. Den första en fiktiv historia Född på en söndag (även om en viss figur har drag av författarens morfar) och den andra, Blondie, en sann historia baserad på författaren Birgittas liv.
Två helt olika böcker, men vill man hitta något gemensamt, så är det barns utsatthet och hur uppväxten kan påverka upp i vuxen ålder.

I Född på en söndag får man följa Jalle parallellt i barndomen och i vuxen ålder. Jalle är en liten kille, med en operasångerska till mamma, som inte orkar med att ha barn. Han har ändå turen att ha andra vuxna omkring sig som bryr sig om honom och han växer upp till en driven varumärkeskonsult, om än präglad av mammans nyckfullhet. 

Med PeKå på Bokmässan
i Göteborg

Man kan inte låta bli att tycka om Jalle, och som född på 60-talet känner jag igen mig i mycket. Jag har läst Tintin, tippat på Stoke (om de inte spelade mot Liverpool vill säga) och skakats av 70-talets största händelse, när Ronnie Pettersson förolyckades.

Jag älskar tjocka böcker och det här är en sådan, men lättläst! Författaren PeKå Englund är en fantastisk berättare och behärskar konsten att växla mellan komik och tragik. Vem är lyckligare än jag att en uppföljare är på väg?

Blondie är flickan som växer upp i ett fattigt hem och blir våldtagen som 10-åring, vilket ger grogrund för ett liv som narkoman, bedragerska och prostituerad – innan hon äntligen får tillräckligt med stöd för att ta sig ur det.
Åh, underbara, varma Birgitta. Jag är så glad att hon blev författare istället! Jag ser fram emot att läsa mer av henne.

Birgitta Backlund (t.v.), jag och Carina Ainsley
(skriver om Nepal, men har inte hunnit läsa än

Och så var det dryckestips: Till Född på en söndag passar en back engelskt öl – helst från ett mikrobryggeri i Stoke eller Örebro – och till Blondie ska det nog vara riktigt starkt, svart kaffe.

Alternativt går något lättdrucket till båda böckerna, som en Chianti (och gärna några bitar saltlakrits förstås).

Böcker & ett glas "stor vän"

Nu har jag fyllt på i listan av lästa böcker. Jag har säkert missat några och hinner inte recenscera alla. Räknade ut att jag har läst cirka 2000 böcker under min livstid - och det kommer fortfarande nya bra böcker hela tiden. Det är fantastiskt!

Förut raderade jag i läslistan här till höger efter ett visst antal, men nu har den fått rulla på ett tag. Så vill du ha ett boktips är det bara att välja någon till höger.

Skulle jag råka på en riktigt usel bok, så kommer den inte med i listan överhuvudtaget. Här finns varierande genrer och naturligtvis varierande kvaliteter, men alltså inga riktiga bottennapp enligt mig.

Dock var Konsten att höra hjärtslag ganska tråkigt berättad. Synd på en fin story, så den kan få en brasklapp. Och Jonassons Analfabeten var förstås inte lika bra som Hundraåringen.

Annika Estassy och Sigge Eklund har skrivit ett par guldkorn. Annika skriver feelgod och Sigge motsatsen, kan man nog säga.

Gone girl var en fascinerade ”fru försvinner, make blir misstänkt-historia” av det ovanliga slaget. Spännande med en oväntad twist.

Vintips till de här böckerna får bli Amicone, den italienska "stora vännen" som passar till det mesta.

Bokrecension - Sista boken

Sista boken av Maria Bielke von Sydow

Sista boken är lite sorglig. Det ska väl en sista bok vara antar jag, men när jag vänder sista bladet känner jag också frustration för att jag inte får veta mer om karaktärerna jag följt genom Maria Bielke von Sydows trilogi.

Jag kan inte luta mig tillbaka och tycka att boken hade ett ”lyckligt slut” och det gör att jag faktiskt ser (läs: hoppas på) en öppning för fler böcker om människorna i persongalleriet jag lärt mig tycka om, trots att författaren verkligen förklarat att det här ska vara den sista. Utan att avslöja för mycket om handlingen, ligger det ju en dubbel betydelse i titeln – och som livet självt, borde detta kunna vara öppet för omvärdering. :)

Maria gör ett bra drag, att ge ut sin trilogi i ett paket. När jag läste Sista boken kände jag ofta lust att gå tillbaka till första boken, Ingmar Bergman kände aldrig skuld, för att lära känna karaktärerna på nytt. Det hade gått för lång tid mellan böckerna för att jag skulle känna igen dem alla på djupet. Man behöver inte ha läst de tidigare böckerna för att hänga med i berättelsen, men auran som byggdes upp kring varje person är starkast i trilogins första del.

På ett sätt är första och sista boken ändå lika; mysstämningen vi invaggas i förbyts mot oväntad dramatik. Författaren behandlar mästerligt livets olika skeden och skiftningar genom huvudpersonernas upplevelser. De flesta läsare kan hitta en person eller livshändelse att känna igen sig i och det är nog en av anledningarna till att boken fängslar mig som läsare.

Jag saknar redan Sylvia, Pär och de andra och hoppas att de kommer och stör författaren, så hon bara måste skriva om dem igen!

Bokrecension - Ett liv på driv

Ett liv på driv av Lelle Björklund

Den här boken är en helt galen svensk komedi-action.
Huvudpersonerna Billy Bomb och Hasse Ketchup är två hemlösa pundare, som hamnar i den ena situationen dråpligare än den andra. I hälarna har de poliserna Limqvist och Järnlund, som tror att de är en stor kriminell liga på spåren.

Händelserna går framåt i högt tempo och man har svårt att lägga boken ifrån sig, för man vill alltid veta hur huvudpersonerna ska ta sig ur den senaste av de otaliga knipor de hamnar i.

Bland alla fartfyllda händelser finns några trådar som man som läsare fortfarande väntar på ska knytas ihop när boken är slut, men författaren planerar en fortsättning, så det finns god chans att de knyts ihop i del 2.

Jag skulle gärna se boken inspelad som tv-serie eller film. Storyn skulle lätt kunna vinklas mer antingen mot det snällare komiska hållet eller mot att bli en gastkramande thriller - mot Astrid Lindgren eller Stieg Larsson liksom. 

Men, i dagsläget kan du njuta av den hybrid av genrer som boken är, och jag ser fram emot att läsa om Billy och Hasses fortsatta dråpligheter i nästa bok.

Det går lika bra med...

...Roomi!

Ett utmärkt alternativ för dig som älskar rödvin men tycker det är opraktiskt att vara berusad för jämnan.

Roomi är gjort på svarta vinbär och har en bouquet och syrlighet likt ett äkta rödvin. Inte alls sötsliskigt som alkoholfria rödvin brukar vara.

"Vinet" är Kravmärkt och tillverkat i Grangärde i Dalarna. Passar till både spaghetti bolognese och lakrits.

Bilden är arrangerad

Springa Vasalopp

Ja se bröder! Jag har blivit övertalad av min bror Linus att springa UltraVasan 45. Eftersom han ska springa hela UltraVasan (90 km), så kan väl jag haka på och springa "bara" halva. Eller hur?

Jag som skulle vila efter tävlingssäsongen i crossfit. Grilla & dricka vin. Nu måste jag löpträna istället! Har som mest sprungit Lidingöloppet 30 km, men det är inte precis någon sträcka jag springer i vanliga fall. Nu ska jag alltså springa 45.

Äh, det är ju i alla fall så dåligt väder, så det är skönt att springa sig varm :)

Lite kärlek

Nu får ni skynda innan kiosken stänger, för imorgon kommer ett nytt nummer av Allers och då har jag ingen novell med. Kul att kunna bidra med en liten lovestory för den som sitter nervös i ett väntrum inför operationen eller tandläkaren - för det är väl då man läser veckotidningar, eller...? :)

Vintips & fredagsnovell

Idag bjuder jag på en liten fredagsnovell som jag hittade i mac-skafferiet.

För den som ska basta, likt de finska patologerna i novellen, passar en kall burköl.
Annars rekommenderar jag en ekologisk chardonnay, Kalís, som smeker gommen med sin svalka och sitt behagliga pris (61 kr).
Torrt, friskt & fruktigt. Passar till fisk, enligt Systembolaget.
Passar till en liten novell också skulle jag vilja påstå.

För övriga går det lika bra med mineralvatten. Varsågoda!


Bastudöden i Vasa 

De hade ägnat hela dagen åt att skriva protestlistor och appellationer för att upphäva beslutet att inga rättsmedicinska obduktioner längre skulle uträttas i hemstaden Vasa. Stugan de hade hyrt ett par dagar för ändamålet hade förstås bastu och när skrivandet var klart utropade överläkare Pertti Luther:

– Nååå, nu ska här drickas och pastas! 

Vodkaflaskor klirrade och ölburkar öppnades med ett pys i samma veva som de började slita av sig kläderna – ja, alla utom sekreterare Aina Mattola som satt kvar och renskrev den sista skrivelsen. 

De var allesammans kollegor på patologiavdelningen i Vasa och Pertti Luther, som var deras chef, var den som hade slagit näven i bordet och sagt:

– Nu måste vi protestera mot det här som Institutet för hälsa och välfärd har hittat på! Jag förklarar krig mot general­direktör Puska och vill ha er alla med mig på slagfältet!

Institutet för hälsa och välfärd hade plötsligt bestämt att rätts­medicinska obduktioner skulle utföras i Seinäjoki istället för, som alltid tidigare, i Vasa. Anhöriga hade klagat hos dem på sjukhuset och ville veta var deras avlidna släktingar tagit vägen. Med de dåliga tåg- och bussförbindelserna som fanns till Seinäjoki hade många svårt att ta sig dit. 

Institutet hade passat på att lägga ned verksamheten, när då­varande rättsläkaren gick i pension, och påstod att ingen efterträdare fanns. Vilket inte var sant, och det visste Pertti. Därför hade han ordnat stuga och två dagars seminarium med sin avdelning för att skriva till Riksdagen i Helsingfors. 

”Nå, nu ska här drickas och pastas för mig också!” tänkte Aina Mattola och slog ihop sin mapp. 
Hon knäppte upp sin blommiga blus och hängde den på en stolsrygg. De svarta lång­byxorna, knästrumporna i nylon, den nya svarta behån och slutligen de vit- och svartblommiga bomulls­trosorna lade hon prydligt på stolen. Då hördes ett ill­vrål.

– Han andas int’. Han är död!

Översköterskan Riita skrek med gäll röst. Hon hade alltid varit extra förtjust i överläkare Pertti och många anade nog att de brukade tillbringa viss tid tillsammans i något under­sökningsrum på personalfesterna. De andra hyssjade henne och en av doktorerna sade: 

– Är du säker han int’ bara är full?

Aina stod i dörröppningen till duschrummet utanför bastun. Chockad, utan en tråd på kroppen. De grå könshåren växte glest, men hon var rikligt täckt i ljumskarna. Även smalbenen var ludna. Aina var inte den som var fåfäng. Nu trängde sig några av sköterskorna förbi henne för att komma ut från bastun och deras svettiga fuktiga kroppar gneds mot hennes.

Bastudörren hölls öppen av sjukskötare Artos rondör, men han stod framåtlutad så Aina flyttade blicken för att slippa se rakt in mellan hans skinkor. Hon såg hur några av läkarna och Riita försökte få liv i stackars Pertti. Mitt i allt elände hade nu överhettningsskyddet på bastuaggregatet slagit till så att bastun började kallna.

Huttrande försökte de få grepp om Perttis slappa armar och ben för att lyfta upp honom. Än tappade någon taget om ett ben och sedan slank en arm ur handen på någon. Det blev ett väldans tumult innan de fick sig själva och Perttis alla kroppsdelar ut genom dörren och lyckades bära honom till soffan i vardagsrummet.

Riita stod bredvid och skrek om hur ofattbart det var att Pertti, som varit så erfaren bastubadare, hade dött bastudöden – när han slog han upp ögonen:

– Men, vafalls? Int’ tror ni väl att jag skulle gå och dö pastudöden nu. Inte innan vi ordnat så jag får opduceras i Vasa!

Prisvärt & gott i januari

Många har tjocka plånböcker så här efter jul. Bara av kvitton alltså. Men, vill man ändå unna sig att dricka ett gott vin så kan jag presentera två prisvärda tips:

Beaujolais Pierre & Paul i PET-flaska (nr 5468). Pris 67 kr
Jo, det är sant! Och inte dumt alls. Gott till ljust kött och den där snutten julskinka du kanske har kvar. Övriga rester som du ställer på buffén, slinker ner fint. Helt ok till lakrits också.

 
Leth Duett Riesling Grüner Veltliner Trocken (nr 4587). Pris 76 kr
Torrt, friskt & fruktigt vitt vin med lite simmighet. Passar utmärkt till fisk, skaldjur och bland annat getost. (Inte så bra till lakrits.)

Springer helst uppför!

Man ska INTE göra boxjump utan skor. Nu vet jag det. Jag måste ha slagit i igår utan att märka det, för tån var svullen och gick inte att böja efteråt. Idag sprang jag drygt 10 km och det var bara i nerförsbackarna jag kände av tån. Vilken tur att Lidingöloppet mest är uppför! ;)

Vinn biljetter till Solid Open!

Är du nyfiken på crossfit?

Nu kan du vinna biljetter och se Sveriges elit kämpa i Solid Open på Stockholms Stadion 31 augusti-1 september.

Det enda du behöver göra för att delta i utlottningen, är att ta en bild som visar hur roligt du tycker det är att träna :)

Om du inte redan tränar crossfit så kan du prova hemma genom att ladda ned appen Crossfit Jackpot för Android (7 kr) eller använda den gratis på dator.

Här hittar du allt om tävlingen, Solid Open och appen: LÄS MER!

Utan balkong försmäktade vi...

Hemma igen och balkongen är äntligen klar! Vilken lycka!

Med kort varsel fick vi i maj - när jag just börjat fundera över vilka blommor som skulle få pryda balkongen - veta att allt skulle bort! Balkongen skulle renoveras i cirka 12 veckor. Den bästa tiden på året!

Jag föll ner i depression efter bara 3 dagar med byggnadsställning utanför vardagsrummet.

 
Student
En del åtagande fanns innan vi kunde fly fältet. Yngsta sonen Magnus tog studenten. Tur att hans far hade plats för festen, för en plastinpackad sådan hade inte varit kul. Varmt och fint väder var det.

Italienskt frosseri
Sedan drog vi till syditalien. Utan barn (de var ju tvungna att jobba de små liven). Åt pasta, skaldjur och drack vin.

Frekventerade stamrestaurangen Bella Italia med sin familjära atmosfär, caféet/baren Il giardino delle Rose där Massimo blandar drinkar som en gud och göder oss med tilltugg (stuzzichini) och sagolik glass (favoritsmaken är nocciola).På gården bakom bar Last Minute lät Fabrizio oss sitta och sköta våra jobb på datorerna med Wi-Fi på förmiddagarna.

Vi åt middag med en gammal kompis från tidigt 80-tal och hans trevliga fru och yngsta dotter. I Rom, på hemvägen, åt vi bl.a. med min dotters aupair-familj (t.v.) som hon och en kompis då var och hälsade på en vecka.

Manet
Brände mig på en manet första dagen - och för första gången fast jag badar jämt, både där och på andra ställen.

Höger sida förstås... otur med högersidan nu tydligen. Hade redan en skadad axel med värk över hela högersidan.
Har tränat det jag kunnat, men inte lyft något tyngre än en badväska på evigheter.

Sprinter-DNA
Dagen innan vi åkte till Italien, så hade en del av resultaten av mitt DNA-test blivit färdiga. Jag loggade snabbt in och läste precis innan jag skulle på uteträning med Måndagsklubben. Det stod ju att med mina gener och muskeltyp var jag lämpad för sprinter, uthållighetsträning och tyngdlyftning!
Det ingick flera rundor löpning 400 m och 800 m på träningen och nog sprang jag fortare än vanligt! Jag var ju sprinter!

Tänk vad en positiv "programmering" kan göra - oavsett om det är sant eller inte! Man kunde verkligen önska att alla människor - och redan som barn - fick höra positiva saker som är möjliga och som man kan vara bra på! Eller bli bra på! :)