Bokrecension - Sista boken

Sista boken av Maria Bielke von Sydow

Sista boken är lite sorglig. Det ska väl en sista bok vara antar jag, men när jag vänder sista bladet känner jag också frustration för att jag inte får veta mer om karaktärerna jag följt genom Maria Bielke von Sydows trilogi.

Jag kan inte luta mig tillbaka och tycka att boken hade ett ”lyckligt slut” och det gör att jag faktiskt ser (läs: hoppas på) en öppning för fler böcker om människorna i persongalleriet jag lärt mig tycka om, trots att författaren verkligen förklarat att det här ska vara den sista. Utan att avslöja för mycket om handlingen, ligger det ju en dubbel betydelse i titeln – och som livet självt, borde detta kunna vara öppet för omvärdering. :)

Maria gör ett bra drag, att ge ut sin trilogi i ett paket. När jag läste Sista boken kände jag ofta lust att gå tillbaka till första boken, Ingmar Bergman kände aldrig skuld, för att lära känna karaktärerna på nytt. Det hade gått för lång tid mellan böckerna för att jag skulle känna igen dem alla på djupet. Man behöver inte ha läst de tidigare böckerna för att hänga med i berättelsen, men auran som byggdes upp kring varje person är starkast i trilogins första del.

På ett sätt är första och sista boken ändå lika; mysstämningen vi invaggas i förbyts mot oväntad dramatik. Författaren behandlar mästerligt livets olika skeden och skiftningar genom huvudpersonernas upplevelser. De flesta läsare kan hitta en person eller livshändelse att känna igen sig i och det är nog en av anledningarna till att boken fängslar mig som läsare.

Jag saknar redan Sylvia, Pär och de andra och hoppas att de kommer och stör författaren, så hon bara måste skriva om dem igen!

Bokrecension - Ett liv på driv

Ett liv på driv av Lelle Björklund

Den här boken är en helt galen svensk komedi-action.
Huvudpersonerna Billy Bomb och Hasse Ketchup är två hemlösa pundare, som hamnar i den ena situationen dråpligare än den andra. I hälarna har de poliserna Limqvist och Järnlund, som tror att de är en stor kriminell liga på spåren.

Händelserna går framåt i högt tempo och man har svårt att lägga boken ifrån sig, för man vill alltid veta hur huvudpersonerna ska ta sig ur den senaste av de otaliga knipor de hamnar i.

Bland alla fartfyllda händelser finns några trådar som man som läsare fortfarande väntar på ska knytas ihop när boken är slut, men författaren planerar en fortsättning, så det finns god chans att de knyts ihop i del 2.

Jag skulle gärna se boken inspelad som tv-serie eller film. Storyn skulle lätt kunna vinklas mer antingen mot det snällare komiska hållet eller mot att bli en gastkramande thriller - mot Astrid Lindgren eller Stieg Larsson liksom. 

Men, i dagsläget kan du njuta av den hybrid av genrer som boken är, och jag ser fram emot att läsa om Billy och Hasses fortsatta dråpligheter i nästa bok.

Det går lika bra med...

...Roomi!

Ett utmärkt alternativ för dig som älskar rödvin men tycker det är opraktiskt att vara berusad för jämnan.

Roomi är gjort på svarta vinbär och har en bouquet och syrlighet likt ett äkta rödvin. Inte alls sötsliskigt som alkoholfria rödvin brukar vara.

"Vinet" är Kravmärkt och tillverkat i Grangärde i Dalarna. Passar till både spaghetti bolognese och lakrits.

Bilden är arrangerad

Springa Vasalopp

Ja se bröder! Jag har blivit övertalad av min bror Linus att springa UltraVasan 45. Eftersom han ska springa hela UltraVasan (90 km), så kan väl jag haka på och springa "bara" halva. Eller hur?

Jag som skulle vila efter tävlingssäsongen i crossfit. Grilla & dricka vin. Nu måste jag löpträna istället! Har som mest sprungit Lidingöloppet 30 km, men det är inte precis någon sträcka jag springer i vanliga fall. Nu ska jag alltså springa 45.

Äh, det är ju i alla fall så dåligt väder, så det är skönt att springa sig varm :)

Lite kärlek

Nu får ni skynda innan kiosken stänger, för imorgon kommer ett nytt nummer av Allers och då har jag ingen novell med. Kul att kunna bidra med en liten lovestory för den som sitter nervös i ett väntrum inför operationen eller tandläkaren - för det är väl då man läser veckotidningar, eller...? :)

Vintips & fredagsnovell

Idag bjuder jag på en liten fredagsnovell som jag hittade i mac-skafferiet.

För den som ska basta, likt de finska patologerna i novellen, passar en kall burköl.
Annars rekommenderar jag en ekologisk chardonnay, Kalís, som smeker gommen med sin svalka och sitt behagliga pris (61 kr).
Torrt, friskt & fruktigt. Passar till fisk, enligt Systembolaget.
Passar till en liten novell också skulle jag vilja påstå.

För övriga går det lika bra med mineralvatten. Varsågoda!


Bastudöden i Vasa 

De hade ägnat hela dagen åt att skriva protestlistor och appellationer för att upphäva beslutet att inga rättsmedicinska obduktioner längre skulle uträttas i hemstaden Vasa. Stugan de hade hyrt ett par dagar för ändamålet hade förstås bastu och när skrivandet var klart utropade överläkare Pertti Luther:

– Nååå, nu ska här drickas och pastas! 

Vodkaflaskor klirrade och ölburkar öppnades med ett pys i samma veva som de började slita av sig kläderna – ja, alla utom sekreterare Aina Mattola som satt kvar och renskrev den sista skrivelsen. 

De var allesammans kollegor på patologiavdelningen i Vasa och Pertti Luther, som var deras chef, var den som hade slagit näven i bordet och sagt:

– Nu måste vi protestera mot det här som Institutet för hälsa och välfärd har hittat på! Jag förklarar krig mot general­direktör Puska och vill ha er alla med mig på slagfältet!

Institutet för hälsa och välfärd hade plötsligt bestämt att rätts­medicinska obduktioner skulle utföras i Seinäjoki istället för, som alltid tidigare, i Vasa. Anhöriga hade klagat hos dem på sjukhuset och ville veta var deras avlidna släktingar tagit vägen. Med de dåliga tåg- och bussförbindelserna som fanns till Seinäjoki hade många svårt att ta sig dit. 

Institutet hade passat på att lägga ned verksamheten, när då­varande rättsläkaren gick i pension, och påstod att ingen efterträdare fanns. Vilket inte var sant, och det visste Pertti. Därför hade han ordnat stuga och två dagars seminarium med sin avdelning för att skriva till Riksdagen i Helsingfors. 

”Nå, nu ska här drickas och pastas för mig också!” tänkte Aina Mattola och slog ihop sin mapp. 
Hon knäppte upp sin blommiga blus och hängde den på en stolsrygg. De svarta lång­byxorna, knästrumporna i nylon, den nya svarta behån och slutligen de vit- och svartblommiga bomulls­trosorna lade hon prydligt på stolen. Då hördes ett ill­vrål.

– Han andas int’. Han är död!

Översköterskan Riita skrek med gäll röst. Hon hade alltid varit extra förtjust i överläkare Pertti och många anade nog att de brukade tillbringa viss tid tillsammans i något under­sökningsrum på personalfesterna. De andra hyssjade henne och en av doktorerna sade: 

– Är du säker han int’ bara är full?

Aina stod i dörröppningen till duschrummet utanför bastun. Chockad, utan en tråd på kroppen. De grå könshåren växte glest, men hon var rikligt täckt i ljumskarna. Även smalbenen var ludna. Aina var inte den som var fåfäng. Nu trängde sig några av sköterskorna förbi henne för att komma ut från bastun och deras svettiga fuktiga kroppar gneds mot hennes.

Bastudörren hölls öppen av sjukskötare Artos rondör, men han stod framåtlutad så Aina flyttade blicken för att slippa se rakt in mellan hans skinkor. Hon såg hur några av läkarna och Riita försökte få liv i stackars Pertti. Mitt i allt elände hade nu överhettningsskyddet på bastuaggregatet slagit till så att bastun började kallna.

Huttrande försökte de få grepp om Perttis slappa armar och ben för att lyfta upp honom. Än tappade någon taget om ett ben och sedan slank en arm ur handen på någon. Det blev ett väldans tumult innan de fick sig själva och Perttis alla kroppsdelar ut genom dörren och lyckades bära honom till soffan i vardagsrummet.

Riita stod bredvid och skrek om hur ofattbart det var att Pertti, som varit så erfaren bastubadare, hade dött bastudöden – när han slog han upp ögonen:

– Men, vafalls? Int’ tror ni väl att jag skulle gå och dö pastudöden nu. Inte innan vi ordnat så jag får opduceras i Vasa!

Prisvärt & gott i januari

Många har tjocka plånböcker så här efter jul. Bara av kvitton alltså. Men, vill man ändå unna sig att dricka ett gott vin så kan jag presentera två prisvärda tips:

Beaujolais Pierre & Paul i PET-flaska (nr 5468). Pris 67 kr
Jo, det är sant! Och inte dumt alls. Gott till ljust kött och den där snutten julskinka du kanske har kvar. Övriga rester som du ställer på buffén, slinker ner fint. Helt ok till lakrits också.

 
Leth Duett Riesling Grüner Veltliner Trocken (nr 4587). Pris 76 kr
Torrt, friskt & fruktigt vitt vin med lite simmighet. Passar utmärkt till fisk, skaldjur och bland annat getost. (Inte så bra till lakrits.)